Idag skulle jag och dogsen gå med på årets första Måndagsprom. men LiisaBet var inte riktigt iordning så hon fick åka med husse till hans jobb. Jag och Madicken var först på plats vid parkeringen så det var bara att vänta in resten , vi var 11 st prometanter och 17 hundar tror jag, varav 2 för oss helt nya en Bordercollie som var 5 år och en liten Östsibirisk Laika valp.

Vi skulle gå en slinga i skogen som alla  gått tidigare fast jag hade bara varit med en gång där innan med mina dogs. från parkeringen är det ca: 300m tills vi kommer till en äng och där blir alla hundarna släppta och sen går vi över ängen mot skogen Madicken  och en unghund i hennes storlek fann varann och sprang och hade väldigt roligt tillsammans, när vi gått en stund i skogen så försvann Madicken, jag ropade och busvisslade ...hon kom inte, de andra hundarna var kvar men hon var borta, jag kände då att nåt har hänt... hon finns ALLTID vid min sida inom några sekunder efter inkallning för hon springer aldrig bort från mig nån längre bit. När jag busvisslat andra gången (jag visslar HÖGT) och ropat hennes namn så det ekade i skogen kände jag att luften gick ur mig och jag blev yr ...nånting var alldeles fel jag sa till de andra att dom skulle fortsätta och jag skulle stanna kvar och vänta.

När hon försvann sprang hon före mig kom jag ihåg.. så hon kanske var längre fram i skogen eftersom hon gått den stigen förut ...så kanske det var tänkte jag ... själv började jag nu må riktigt riktigt dåligt och tårarna var nära att börja rulla när jag plötsligt hör henne komma från andra hållet i full fart och slänger sig ner vid mina fötter och flämtar  bröstkorgen jobbar som en blåsbälg hon är totalt utmattad och har sprungit långt förstår jag....då kommer gråten jag bölar av glädje.

Vi vilade lite innan vi fortsatte och kom ikapp de andra Madicken var närmare mig än någon gång tidigare på promenad....sprang en liten bit kom tillbaka och puffa handen sprang sen iväg en 20-30m för att återkomma och puffa handen så höll hon på hela resterande tid av vår promenad idag.

Vi funderade alla vad som kunde ha hänt när hon försvann....hade hon jagat nåt djur ? hon har mig veterligt aldrig jagat något tidigare på promenad, men jag har en teori fick veta att en liten bit in i skogen finns det ett högt långt berg och förmodligen har hon tagit sej upp där på sluttningen som var en bit längre fram på den stigen där hon försvann och när jag ropade så kunde hon inte komma ner utan har sprungit uppe på berget i riktning mot parkeringen när hon slutligen kunde ta sig ned eftersom hon kom tillbaks bakifrån...........

Här är ängen som vi släpper lös hundarna.

  Min lunga utan henne kan jag inte andas.   Här har vi vår fikapaus .  Det var riktigt skönt en stund i solen.   Madicken och en av hennes kompisar som heter Molly .     KIssa lite måste man ju göra ibland .  

Nu är allt i sin ordning igen vi har vilat ut och ser fram emot nästa Måndag och hoppas då att LiisaBet är kry igen så vi kan vara med alla tre för det är så fantastiskt fint att kunna få deltaga i detta sällskap av härliga och goa prometanter och deras trevliga hundar som alltid samsas och aldrig är det något gruff eller tjafs på dem !